Ny “studie” LCHF vid typ 1 diabetes

31 March, 2016

 

Jag skriver i rubriken med citationstecken, tveksamt om detta kan kallas studie då dels antalet personer är tio totalt, inklusive en kontrollgrupp (hälften, 5 personer) och inte försökspersonerna kunnat följa direktiven som studien avsåg att studera. Men eftersom detta är en “het potatis” och Kostdoktorn naturligtvis gör en “cherry picking” så måste jag kommentera studien.

“Studien”, en RCT, är utförd i Wellington på Nya Zeeland och antalet personer är hela 5 + 5 (!!!), så i praktiken slutar den vara intressant redan där.

Deltagarna med typ 1 diabetes var i snitt 45 år och hade haft T1D mellan 8-36 år. Alla fick gå en kurs i kolhydraträkning men de som skulle äta LCHF med 50-75 gram kolhydrater per dag var separerade från kontrollgruppen. “Studien” pågick i 12 veckor och forskarna ville bl a studera HbA1c, blodfetter, bs-svängningar etc.

Data över deltagarnas energifördelning vid start samt efter 12 veckor syns här:

 

Flera saker är intressanta att titta på ovan, främst mängden kh för de som åt LCHF. De åt alltså 103 gram i snitt, inte enligt direktivet om 50-75 gram, vilket nämns i ”studien”, dock inte orsaken. Det kan antas ha varit för svårt att hålla den relativt låga nivån möjligen, om så väl känt att LCHF som kost de facto är uteslutande och för en del, inte alla, upplevs för extrem. Men nu spekulerar jag. Mängden 103 gram kolhydrater är även intressant ur ett energiperspektiv, totala kalorimängden var 1391 kcal vid slutet av studien för gruppen som åt LCHF, mängden kh motsvarar därmed ca 30E%, dvs vad SBU och Socialstyrelsen i sin ”Kost vid diabetes” definierar som ”måttlig lågkolhydratkost” och något LCHF-rörelsen ofta vänder sig mot är för mycket kolhydrater (se här).

Resultatet.

HbA1c förbättrades i gruppen som åt LCHF, liksom att mängden insulin minskade. De som åt LCHF gick ned 5 kg i vikt i snitt (inte helt konstigt med tanke på minskat kaloriintag från 1988 kcal – 1391 kcal per dag under 12 veckorsperioden) och förbättrade sitt blodtryck. En av de fem på LCHF rapporterade mindre illamående och en annan att hen blev lättirriterad. En inte helt oviktig aspekt är även, varför nämns inget alls om ketoner i en studie med LCHF, då man på LCHF befinner sig i ketos hela tiden? Mest intressant är detta. Bs-svängningar förbättrades inte i gruppen som åt LCHF, vilket är ohyggligt intressant då detta är LCHF-rörelsens främsta argument och hela förklaringsmodellen bygger på detta. Lite komiskt att forskarna i detta sammanhang måste nämna att studien de facto är liten, lite som en ursäkt, men inte när det gäller övriga fynd.

”Whilst matching rapid acting insulin to ingested carbohydrate intake is intuitively sensible, individuals are often inaccurate in their estimation of carbohydrate content of their food. This error is likely to be greater when carbohydrate intake is high. Therefore there is good reason to believe that restricting carbohydrate will enable more accurate estimates, matching of insulin doses and therefore reduced glucose variability. However this was not observed in the small sample in this study.”

 

En annan mycket intressant slutsats i studien är detta.

”The total daily insulin dose reduced significantly in the carbohydrate restricted group, but did not match that predicted by carbohydrate intake. This was elucidated in the qualitative interviews, where three participants reported that the insulin predicted by the amount of carbohydrate eaten, was not enough to control post-prandial blood glucose concentrations. For example, based on a pre-study carbohydrate to insulin ratio of 1 unit of insulin to 15 g carbohydrate, one participant was expected to require 2 units of insulin to match 30 g of carbohydrate in one meal. However in reality 10 units of insulin were required to achieve the same post prandial blood glucose concentration. This is not explained by ketosis, or an increase in saturated fat intake that may have caused insulin resistance. Whilst some of this variation may be due to inaccuracy in estimating carbohydrate content, a plausible explanation is that with carbohydrate restriction, gluconeogenesis from protein became a significant source of glucose. It may be that for those wishing to reduce carbohydrate intake, a protein to carbohydrate ratio will be relevant for determining insulin doses. Further research is required to understand this process, at what quantity of carbohydrate intake this occurs, and practically what advice could be given to patients who wish to follow a restricted carbohydrate diet to do so successfully.”

 

Det finns många studier som påvisat, likt forskarna nämner även här, att lägre intag av kolhydrater ger viss insulinresistens, olika mycket, likt allt. Forskarna bakom denna studie spekulerar istället i att glukoset som kommer direkt från kolhydrater blir för lågt och därmed påverkas glukoneogenesen, dvs den process i levern som ”tillverkar” glukos från i princip vad som helst men främst protein. Dvs att kroppen har ett större behov av glukos än vad som kan tillgodoses direkt av kolhydrater och kroppen blir beroende av processen i glukoneogensen. Deras slutsats diskuteras allt oftare sista åren, att vissa måste inte bara kolhydraträkna utan även diskontera fett och protein, särskilt vid reducerat intag av kolhydrater, för att matcha mängden insulin.

 

Sammanfattning.

• Vi har en studie som är mikroskopisk med totalt 10 deltagare varav 5 ätit LCHF.
• Av de 5 så kunde de inte följa direktiven om att äta 50-75 gram kolhydrater. Så de 100 gram de åt i snitt är vad professionen i Sverige nyligen gick ut och förtydligade är absolut miniminivå för en T1D, även om rek i själva verket är att äta mer, se här.
• Flera fördelar med förbättrat HbA1c, minskade insulindoser, förbättrat blodtryck, inte försämrade blodfetter.
• Nackdelar med icke minimerade bs-svängningar, att även om insulinmängden minskade så gjorde den inte det i relation till det minskade intaget av kolhydrater.
• I mina ögon fullkomligt irrelevant studie men med tanke på den uppmärksamhet den fått i Sverige nödvändig att kommentera. En studie som inte borde kallas studie lyfts fram som en framgång och lite av en sensation närmast. Även om flera saker förbättrades så gjorde inte det som anses vara största nyttan med bs-svängningar, detta dessutom med en kost som knappt kan kallas LCHF.

 

Studien här.

I Sverige kommer med all sannolikhet inte en studie med LCHF vid typ 1 diabetes få etiskt godkännande. Det räcker inte om försökspersonerna går med en ketonmätare som mäter i realtid likt en CGM som mäter vävnadsglukos. Majoriteten som äter LCHF med typ 1 diabetes kommer aldrig drabbas av Euglykemisk Ketoacidos, men om så sker är det fara för vederbörandes liv och det finns inga garantier för en lycklig utgång. Vi vet inte på förhand vem som eventuellt kan drabbas av detta, vi vet inte exakt varför det sker men vi vet att minskat insulin och minskat intag av kolhydrater kan allena orsaka detta allvarliga och livsfarliga tillstånd. Att dessutom som T1D befinna sig i ketos med kroniskt förhöjda ketoner gör att marginalen blir minimal, ex om ett virus eller infektion uppstår. Utöver detta, för barn är det”kommentarer överflödiga”. Har skrivit mer om det här.

 

LCHF vid typ 1 diabetes

5 March, 2016

 

Sista tiden har varit diskussioner på många platser om LCHF vid typ 1 diabetes, där professionen tydligt varnat för riskerna, se här, här och här tio fallrapporter om barn sammanförda till ett, pga högre sekretess för barn men ändå för att påvisa hur det kan gå, men där förespråkare av dieten haft åsikter och ifrågasatt de som de facto vet vad som kan ske, på det mest aggressiva sättet. Det är givetvis helt okontroversiellt att vi ska lyssna på de som vet och inte personliga anekdoter.

Professionen vill vårt bästa. Majoriteten av de med typ 1 diabetes som äter LCHF råkar inte ut för Euglykemisk Ketoacidos, många klarar sig helt säkert från att bli insulinresistenta, vad sedan det mättade fettet gör på sikt liksom långsiktiga konsekvenser eventuellt är av att nyttja ketoner som huvudsakligt ”bränsle”, det vet vi inte. Men, att det finns en del med aggressiv, närmast militant retorik, som det fungerar bra för att äta LCHF trots typ 1 diabetes, kan inte väga tyngre än samlad erfarenhet och kunskap. Hur kan man inte ta in att professionen vill vårt bästa? Det är omöjligt att inte tro det handlar om affärsmässiga syften i grund och botten.

Det finns ingen magisk lösning. Typ 1 diabetes innebär en mängd risker på både kort och lång sikt. Vi vill minska dessa, inte öka. Att äta kolhydrater innebär inte per automatik högre värden, det innebär inte per automatik ett svängande blodsocker, detta kan man få oavsett kost. Kosten måste anpassas efter vad man klarar av, fyisiskt och psykiskt. Tänk om alla kunde lägga energin på att hjälpa oss som slåss för att alla ska ha de hjälpmedel som finns men få får? Att forskningen ska få in medel och hitta vad som orsakar typ 1 diabetes, och stoppa den? Bota oss? Men, detta är förstås ”Truman show”.

I alla diskussioner och i många råd till oss med typ 1 diabetes genomsyras dessa av den totala bristen på kunskap om sjukdomen. En sjukdom som vi 99,9% av tiden sköter själva, som är enormt energikrävande, allvarlig, dödlig, kronisk och obotlig. Det som missas helt från dessa förespråkare är den psykologiska aspekten. Typ 1 diabetes påverkar så mycket mer än många tror då den är alltid överhängande, hänsyn alltid måste tas till den först, vi kan göra det mesta men den ger vissa begränsningar, inte minst tydligt är detta för barn. I synnerhet barn med typ 1 diabetes vill inte vara annorlunda, de vill vara som alla andra. Här bara två exempel på detta. Detta en uppmärksammad studie från Karolinska Institutet från 2014, som påvisade tre gånger högre risk för självmord bland de med antingen typ 1 eller 2 diabetes än friska. ”Risken var särskilt hög hos de som fått sjukdomen före 40 års ålder, det vill säga diabetes typ 1”. Här en artikel från KI.

2015 kom denna, inte en studie utan en undersökning, därmed osäkerhetsfaktorer, men tillika inget nytt. De eventuellt oönskade variablerna torde gälla kontrollgruppen också, men oavsett intressant. Undersökningen är gjord i USA på 261 barn med T1D och 339 med T2D, och visar att 13% av barnen med typ 1 diabetes (fokus på detta då allt detta handlar om just T1D) visade tecken på depression att jämföra med 2,1% av friska. Dvs, trots osäkerhet i siffrorna vet vi som känner till typ 1 diabetes att den kan påverka enormt mycket psykiskt. Att försöka leva som andra barn är omöjligt, men att ge råd som tydligt begränsar barn med T1D än mer är så oerhört korkat. Rapporten är tyvärr låst men här en artikel om detta.

Varför LCHF vid typ 1 diabetes kan vara farligt, inte det samma som att det alltså blir problem för alla, men vilka risker som finns, har jag på min hemsida skrivit i detalj om, se här. Texten är komplicerad, särskilt mot slutet, men detta är komplext. Här finns både förklarat vad vi vet, vad som gäller särskilt för barn, men den korta varianten är; varför en del drabbas av Euglykemisk Ketoacidos vid LCHF vet vi inte exakt orsak till. Det finns åtminstone tre teorier som diskuterats (vilka jag nämner), alla är troliga och möjligen att det inträffar pga en kombination av dessa. Oavsett vad, kontentan är att risken för en Ketoacidos med bra blodsocker minskar om vederbörande inte äter för lite kolhydrater, och därigenom inte minskar sitt insulin för mycket. Så, igår kväll la Svensk Förening för Diabetologi, SFD, ut den rekommendation som professionen förhåller sig till idag. Ett E för energiprocent har fallit bort i texten men det är vad som avses, givetvis inte viktprocent. Likt alltid, diskutera individuell anpassning med din behandlande läkare. Först bild från Livsmedelsverket vad olika kaloribehov är på ett ungefär, för ex på vad detta innebär av kolhydrater, läs SFD´s artikel under bilden:

Artikeln från SFD gällande vuxna T1D här.

 

 

Gällande barn är detta en bild ur Ragnar Hanås bok “Typ 1 diabetes hos barn, ungdomar och unga vuxna”. Ber om ursäkt för halvdålig kvalité, detta finns inte publikt dock:

 

 

Artikeln från SFD från i morse gällande barn finner ni här. Observera. Rekommendationen om nivå av kolhydrater skall diskuteras med behandlande läkare, övertydlighet. Nivåer här är exempel på vad kroppens behov kan vara, och hur aktiv man är, och vad som då är nödvändigt. Att de i artikeln sedan definierar en miniminivå var det blir farligt handlar om att för litet intag av kolhydrater kan ge skenande ketoner, marginalen blir skör och det blir rysk roulette. Dvs, äter man 99 gram kolhydrater som barn med T1D kan det absolut fungera väl, men vill man tillsammans med barnets läkare och dietist av någon anledning minska från rekommendationen i SFD´s artikel ovan för barn, kanske pga samsjuklighet i annat, så är absolut rekommendation att inte understiga 100 g kolhydrater dagligen. Så de har en rekommendation vad som är rimligt, samt en absolut varning.

Sist men definitivt inte minst. IVO är en myndighet som en tid varit utsatt för en hel del kritik, huruvida den stämmer eller inte kan inte jag avgöra, däremot är det uppenbart att det i Sverige är alldeles för svårt att förmå IVO att öppna ett ärende och undersöka hur evidensbaserat eller direkt farligt en persons råd är, i synnerhet då det idag ges direkt eller indirekt medicinska råd från allehanda personer utan kunskap om de komplexa, allvarliga sjukdomarna som de faktiskt gör. Det kommer kosta liv, och då tänker jag inte på typ 1 diabetes allena. Felet är inte IVO´s endast, vi behöver en strängare lagstiftning. Det är åt h-vete för lätt att profitera på svårt sjuka människors bekostnad.