Category: Blodsocker

Ät ej LCHF med typ 1 diabetes

8 November, 2016

 

LCHF vid typ 1 diabetes – avrådan för femtielfte gången, garanterat inte sista.
 

Efter att Nyhetsmorgon i TV4 igår i ett inslag uppmärksammade en person med typ 1 diabetes, så gjorde de även, medvetet eller omedvetet, reklam för LCHF. Jag länkar inte till klippet som går att hitta om man vill. LCHF kan, som en av många dieter, fungera för friska och personer med typ 2 diabetes om man tänker till på vad man äter, för oss med typ 1 diabetes kan det vara fullkomligt livsfarligt. Se bild:

lchf-vid-t1d

 

Fyra saker framförallt som är viktiga i sammanhanget:

1. Ofta framförs som argument från de som förespråkar LCHF som idogt försöker  förmå hela världen att äta som dem att; “det fungerar för så många, hur stor är risken att drabbas av en ketoacidos”. Som jag skriver på bilden har de rätt. Problemet är att en ketoacidos är livshotande varje gång, vi vill undvika detta. Dessutom vet vi att trots ketoacidos med lycklig utgång kan det på sikt öka risken för förtida död, framförallt vid upprepade episoder. Vi vet inte exakt varför men det finns flera studier som ger belägg för detta. Senaste kom ifjol från Skottland, se abstrakt (1), samt artikeln återgiven på Dagens Diabetes (2).
2. Jag har tusentals gånger i slutna forum skrivit hur jag lider med de som inte mår bra med sin sjukdom, som inte får gehör eller den hjälp de behöver, som inte får hjälpmedel, alla som drabbas av komplikationer, inte minst alla barn med #skitsjukdomen, Det kan knappast finnas något tvivel om min inställning i detta. Däremot har jag svårt med retoriken att “vi med sjukdomen har inget eget ansvar alls”, utan att rikta det mot någon person. Jag kan ha fel, men min känsla är att denna inställning är vanligare bland de som äter LCHF och har typ 1 diabetes, att det är “sjukvårdens, Livsmedelsverkets, dietisternas, alla andras fel att vi inte tidigare lyckades”. Så här är det: ingen människa får ett HbA1c på 146 mmol, vilket motsvarar ungefär ett genomsnittligt blodsocker om 22 mmol, endast pga andra människor. Det är hemskt att vara i den situationen, och jag lider stort med de som mår så dåligt. Men det är fortsatt inte “alla andras fel allena”.
3. I förlängningen av ovanstående. Typ 1 diabetes är en komplex och allvarlig sjukdom där vi än idag, generellt, förlorar ett antal år i livslängd. Det blir sakta bättre, och komplikationer minskar. det betyder inte att det är bra. Rigid kontroll är oerhört svårt att ha, vilket avspeglas i att bara 19% av vuxna och 33% av barnen når under det av Socialstyrelsen fastställda behandlingsmålet om att ha ett HbA1c under 52 mmol. Det är långt ifrån bra, och många kämpar livet ur sig. Mitt i allt detta finns ändå hopp. 2014 publicerades VISS-studien från Linköpings universitet av professor Johnny Ludvigsson och professor Hans Arnqvist som rönte stor internationell uppmärksamhet. De följde 451 personer med typ 1 diabetes i 20 år, och kunde visa att inga allvarliga ögon- eller njurskador utvecklas hos patienter med ett genomsnittligt HbA1c-värde under perioden 60 mmol/mol. Idag når ca 44% av vuxna med typ 1 diabetes under 60 mmol i HbA1c, så det är inte alls bra, men det finns hopp, se här (3). Faktum är att det idag finns belägg för att om vi når detta mål och lyckas med det i 20 år så är risken väldigt liten att utveckla komplikationer över huvud taget, just gällande njurar och ögon.
4. Vi vill ses som friska. Vår strävan måste väl ändå vara att hela tiden få bättre hjälpmedel, att förbättra möjligheterna att kunna ha alla yrken, att säkerställa att vi kan inneha högre behörighet gällande körkort, att göra precis vad vi vill? Vi är inte där, personligen känner jag mig inte ett dugg sjuk men ja, vi har ett handikapp. Men att framställa det som att vi med typ 1 diabetes, som vissa gör, inte kan “äta kolhydrater och än mindre bakverk och chips”, det framställer oss som sjukare än vi är. Vad vi gör för prioriteringar är var och ens personliga val, och givetvis ska ingen människa äta skräpmat var och varannan dag. Men vi kan, likt en frisk, unna oss detta någon gång, med rigid kontroll. Se bild. Finns många saker som borde för alla engagerade vara viktigare än att förmå alla att äta en viss diet. Det är svårt att inte tro att det finns ekonomiska skäl bakom den ibland närmast militanta retoriken.

fokus-nov-2016

Högre krav måste ställas på media i deras rapportering kring alla allvarliga sjukdomar.

Nedan finns en del referenser till min blogg, min hemsida, professionens artiklar med varningar från i våras. Samtliga har jag publicerat många gånger.

Referenser:

Tips inför förkylningstider/influensatider

9 October, 2016

 

Snart väntas årets förkylnings-/influensatider, nedan kort lite tips. Likt allt med typ 1 diabetes finns inget facit och allt skiljer sig. Det finns dock en del grundläggande saker som förhoppningsvis hjälper till att försöka hålla både blodsockret hyfsat under kontroll, liksom att hålla ketonerna borta. Läs mer här vad ketoner är (1).

  • Insulinresistens kan förekomma vid förkylning/infektion/sjukdom. Olika mkt likt allt. Orsaken är att ett antal insulinantagonistiska hormoner frisätts i högre utsträckning, en stressreaktion oavsett om man känner sig stressad eller ej. Kroppen blir stressad och försöker motverka förkylningen/infektionen/sjukdomen. Detta ger ett ökat insulinbehov.’
  • En del upplever, likt jag själv, att insulinbehovet ökar dagarna innan ett virus och närmast “varnar” för vad som är på gång.
  • Observera att man lätt tappar aptiten och därmed minskar man insulinet. Det går men viktigt är att inte göra detta i för hög utsträckning, utan istället försöka få i sig något sött för att kunna ge insulin. Blodsockret kan ligga bra men vid för låga insulindoser, olika likt allt, kan lipolysen/ketogenesen skena och det bildas för höga nivåer av ketoner. Ketoner är vattenlösliga syror som vid för höga, skenande nivåer kan vara farliga.
  • För alla gäller att få i sig dryck, särskilt viktigt är detta om man har typ 1 diabetes och svårt att få i sig något över huvud taget, och/eller ligger lite högre med blodsockret. Gärna någon vätskeersättning är bra.
  • Barnläkarföreningen för endokrinologi och diabetes, BLF, säger; “Man bör därför alltid betrakta illamående och kräkningar hos ett barn med diabetes som symtom på insulinbrist till dess att motsatsen är bevisad.”
  • BLF rek alla familjer med barn med typ 1 diabetes att ha tillgång till en blodketonmätare.
  • Ragnar Hanås skriver ; “Familjen bör uppmanas att alltid kontakta diabetesteamet eller barnakuten vid sjukdom. De bör inte ringa till sjukvårdsupplysningen.”
  • Mitt eget viktigaste tips; mät blodsockret ofta för att i alla fall försöka ”hänga med”. Har ni CGM så är det, likt allmänna rekommendationer, bra att kolla kapillärt med stick i fingret vid snabba svängningar, vad som upplevs som nyckfulla värden samt vid hypoglykemier/hyperglykemier

Ragnar Hanås har på internetmedicin skrivit en mycket bra artikel (2), uppdaterad i oktober 2015. Tala med er behandlande läkare/ssk om korrektionsfaktor. Ragnar skriver som förklaring; “Korrektionsfaktorn räknas ut med hjälp av formeln 100/TDD och ger svar på hur många mmol/l en enhet insulin sänker blodsockret. Sikta på ett blodsocker på 6 mmol/l. Ex: om blodsockret är 15 mmol/l och barnet har 32 E/dygn (TDD = 32). Korrektionsfaktorn blir då 100/32 ≈ 3, d v s 1 enhet sänker ca 3 mmol/l. Skillnaden mellan 15 och 6 är 9 mmol/l, d v s 3 enheter sänker blodsockret lagom. För att räkna ut den Totala Dagliga Dosen (TDD), summera allt insulin som ges under en vanlig dag (d v s summan av direkt- snabbverkande måltidsinsulin och långtidsverkande insulin) eller ta summan av basaldosen och bolus i en pump. Räkna även med eventuella extra bolusdoser som ges vid oväntad hyperglykemi, t ex p g a sjukdom.”

Se en lathund från Ragnars artikel jag länkat ovan här:

hanas-lathund

 

 

Allt går men vi får jobba hårdare då vi är sjuka.

 

Referenser:

  1. http://www.diabethics.com/diabetes/#7
  2. http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=2455

 

Diaversary

18 September, 2016

 

Idag är det 13 år sedan jag kom in akut till St Göran och mådde väldigt risigt. Jag, som aldrig var sjuk, hade en tid mått risigt med ganska diffusa symptom; matt, konstant trött, sov dåligt, dålig aptit, törstig, sprang på toaletten konstant och sista dagarna extremt yr och jag såg suddigt. Då det blev värre kunde jag en dag inte köra hem bilen från jobbet utan fick skjuts av en kollega till Liljeholmens Vårdcentral i Stockholm. Det kanske snabbaste läkarbesöket i historien gav beskedet; ”du har ett virus på balansnerven, vila”. Inga prover togs över huvud taget.

Jag åkte hem och tröståt godsaker i ett par dagar, jag orkade inte lämna lägenheten. När jag till slut såg så dåligt att jag kom på mig att förstora texten på text-tv för att kunna läsa, likt min 92-åriga farmor gjorde, insåg jag att det måste vara något annat än ett virus.

På St Göran ville de omedelbart röntga huvudet efter eventuell hjärntumör. Lät logiskt men fruktansvärt otäckt givetvis. De tog ett blodsocker, 30 mmol. Minns hur läkaren frågade högt, nästan skrek; ”men gud har du socker människa?!”. Jag svarade lika högt; ”NEJ!”. ”Jo, jag undrar jag”. Fler prover togs och röntgen sköts upp ett par timmar. Det var ”bara” typ 1 diabetes. Mitt HbA1c var 112, hade ketoner men inte särskilt påverkat pH, dvs ingen Ketoacidos utan annalkande bara.

Under natten gavs insulin och dropp pga vätskeförlust. På morgonen frågade läkaren; ”hur är det?”. ”SKITBRA!”, ropade jag. Hon garvade. Givetvis överdrev jag en smula men i jämförelse mådde jag så otroligt mycket bättre på bara ett halvt dygn. Jag fick vård i världsklass på St Göran.

 

PERSPEKTIV

Självklart var det ”bara typ 1 diabetes” i jämförelse med en hjärntumör eller annat. Finns mycket som är värre än typ 1 diabetes. Det är dock inte svartvitt och innebär att den lynniga sjukdomen typ 1 diabetes är ett förkylningsvirus. Även om jag i princip aldrig var sjuk hade jag varit med om mycket annat, så min debut i denna sjukdom var inte det jobbigaste jag varit med om. Dock, jag som visste mycket om diverse sjukdomar visste inget om typ 1 diabetes och första tiden var det något omtumlande, ibland ledsamt då jag direkt läste på och såg vad konsekvenserna kunde bli. Enligt vänner, familj och flera kollegor var jag ”den ultimata personen att drabbas av sjukdomen”. Brutalt, men jag tog inte illa upp. De hade rätt på sätt och vis. Att vara disciplinerad och ett stort kontrollfreak med extremt gott minne underlättade. Tyvärr är det inte så att sjukdomen drabbar endast sådana människor. Inte heller finns några garantier, den är lynnig. Ingen typ 1 diabetes är den andra lik. Jag mår fantastiskt bra men är inte signifikativ för alla med sjukdomen, tvärtom. Motivationsfaktor för mig: #förjagtänkerbli100år

Så idag firar jag. Inte sjukdomen, utan just att det går bra och att jag mår fantastiskt. Jag är en j-vel på att finna skäl att fira. Det har jag troligen från min multisjuka pappa.

Jag anmälde inte läkaren på Vårdcentralen. Då jag väl skulle hade det gått för lång tid. Synd då det kanske är vad som krävs. Många har mått mycket sämre än mig vid debut men liknande som hände mig skrivs i slutna forum än idag att det sker. Inför ett blodsockertest på alla besök på en Vårdcentral. Fler fångas upp i tid, kostnaden är ca 2 kr/test.

Ha en fin söndag.

Ny “studie” LCHF vid typ 1 diabetes

31 March, 2016

 

Jag skriver i rubriken med citationstecken, tveksamt om detta kan kallas studie då dels antalet personer är tio totalt, inklusive en kontrollgrupp (hälften, 5 personer) och inte försökspersonerna kunnat följa direktiven som studien avsåg att studera. Men eftersom detta är en “het potatis” och Kostdoktorn naturligtvis gör en “cherry picking” så måste jag kommentera studien.

“Studien”, en RCT, är utförd i Wellington på Nya Zeeland och antalet personer är hela 5 + 5 (!!!), så i praktiken slutar den vara intressant redan där.

Deltagarna med typ 1 diabetes var i snitt 45 år och hade haft T1D mellan 8-36 år. Alla fick gå en kurs i kolhydraträkning men de som skulle äta LCHF med 50-75 gram kolhydrater per dag var separerade från kontrollgruppen. “Studien” pågick i 12 veckor och forskarna ville bl a studera HbA1c, blodfetter, bs-svängningar etc.

Data över deltagarnas energifördelning vid start samt efter 12 veckor syns här:

LCHF T1D E%

 

Flera saker är intressanta att titta på ovan, främst mängden kh för de som åt LCHF. De åt alltså 103 gram i snitt, inte enligt direktivet om 50-75 gram, vilket nämns i ”studien”, dock inte orsaken. Det kan antas ha varit för svårt att hålla den relativt låga nivån möjligen, om så väl känt att LCHF som kost de facto är uteslutande och för en del, inte alla, upplevs för extrem. Men nu spekulerar jag. Mängden 103 gram kolhydrater är även intressant ur ett energiperspektiv, totala kalorimängden var 1391 kcal vid slutet av studien för gruppen som åt LCHF, mängden kh motsvarar därmed ca 30E%, dvs vad SBU och Socialstyrelsen i sin ”Kost vid diabetes” definierar som ”måttlig lågkolhydratkost” och något LCHF-rörelsen ofta vänder sig mot är för mycket kolhydrater (se här).

Resultatet.

LCHF T1D resultat

HbA1c förbättrades i gruppen som åt LCHF, liksom att mängden insulin minskade. De som åt LCHF gick ned 5 kg i vikt i snitt (inte helt konstigt med tanke på minskat kaloriintag från 1988 kcal – 1391 kcal per dag under 12 veckorsperioden) och förbättrade sitt blodtryck. En av de fem på LCHF rapporterade mindre illamående och en annan att hen blev lättirriterad. En inte helt oviktig aspekt är även, varför nämns inget alls om ketoner i en studie med LCHF, då man på LCHF befinner sig i ketos hela tiden? Mest intressant är detta. Bs-svängningar förbättrades inte i gruppen som åt LCHF, vilket är ohyggligt intressant då detta är LCHF-rörelsens främsta argument och hela förklaringsmodellen bygger på detta. Lite komiskt att forskarna i detta sammanhang måste nämna att studien de facto är liten, lite som en ursäkt, men inte när det gäller övriga fynd.

”Whilst matching rapid acting insulin to ingested carbohydrate intake is intuitively sensible, individuals are often inaccurate in their estimation of carbohydrate content of their food. This error is likely to be greater when carbohydrate intake is high. Therefore there is good reason to believe that restricting carbohydrate will enable more accurate estimates, matching of insulin doses and therefore reduced glucose variability. However this was not observed in the small sample in this study.”

 

En annan mycket intressant slutsats i studien är detta.

”The total daily insulin dose reduced significantly in the carbohydrate restricted group, but did not match that predicted by carbohydrate intake. This was elucidated in the qualitative interviews, where three participants reported that the insulin predicted by the amount of carbohydrate eaten, was not enough to control post-prandial blood glucose concentrations. For example, based on a pre-study carbohydrate to insulin ratio of 1 unit of insulin to 15 g carbohydrate, one participant was expected to require 2 units of insulin to match 30 g of carbohydrate in one meal. However in reality 10 units of insulin were required to achieve the same post prandial blood glucose concentration. This is not explained by ketosis, or an increase in saturated fat intake that may have caused insulin resistance. Whilst some of this variation may be due to inaccuracy in estimating carbohydrate content, a plausible explanation is that with carbohydrate restriction, gluconeogenesis from protein became a significant source of glucose. It may be that for those wishing to reduce carbohydrate intake, a protein to carbohydrate ratio will be relevant for determining insulin doses. Further research is required to understand this process, at what quantity of carbohydrate intake this occurs, and practically what advice could be given to patients who wish to follow a restricted carbohydrate diet to do so successfully.”

 

Det finns många studier som påvisat, likt forskarna nämner även här, att lägre intag av kolhydrater ger viss insulinresistens, olika mycket, likt allt. Forskarna bakom denna studie spekulerar istället i att glukoset som kommer direkt från kolhydrater blir för lågt och därmed påverkas glukoneogenesen, dvs den process i levern som ”tillverkar” glukos från i princip vad som helst men främst protein. Dvs att kroppen har ett större behov av glukos än vad som kan tillgodoses direkt av kolhydrater och kroppen blir beroende av processen i glukoneogensen. Deras slutsats diskuteras allt oftare sista åren, att vissa måste inte bara kolhydraträkna utan även diskontera fett och protein, särskilt vid reducerat intag av kolhydrater, för att matcha mängden insulin.

 

Sammanfattning.

  • Vi har en studie som är mikroskopisk med totalt 10 deltagare varav 5 ätit LCHF.
  • Av de 5 så kunde de inte följa direktiven om att äta 50-75 gram kolhydrater. Så de 100 gram de åt i snitt är vad professionen i Sverige nyligen gick ut och förtydligade är absolut miniminivå för en T1D, även om rek i själva verket är att äta mer, se här.
  • Flera fördelar med förbättrat HbA1c, minskade insulindoser, förbättrat blodtryck, inte försämrade blodfetter.
  • Nackdelar med icke minimerade bs-svängningar, att även om insulinmängden minskade så gjorde den inte det i relation till det minskade intaget av kolhydrater.
  • I mina ögon fullkomligt irrelevant studie men med tanke på den uppmärksamhet den fått i Sverige nödvändig att kommentera. En studie som inte borde kallas studie lyfts fram som en framgång och lite av en sensation närmast. Även om flera saker förbättrades så gjorde inte det som anses vara största nyttan med bs-svängningar, detta dessutom med en kost som knappt kan kallas LCHF.

 

Studien här.

I Sverige kommer med all sannolikhet inte en studie med LCHF vid typ 1 diabetes få etiskt godkännande. Det räcker inte om försökspersonerna går med en ketonmätare som mäter i realtid likt en CGM som mäter vävnadsglukos. Majoriteten som äter LCHF med typ 1 diabetes kommer aldrig drabbas av Euglykemisk Ketoacidos, men om så sker är det fara för vederbörandes liv och det finns inga garantier för en lycklig utgång. Vi vet inte på förhand vem som eventuellt kan drabbas av detta, vi vet inte exakt varför det sker men vi vet att minskat insulin och minskat intag av kolhydrater kan allena orsaka detta allvarliga och livsfarliga tillstånd. Att dessutom som T1D befinna sig i ketos med kroniskt förhöjda ketoner gör att marginalen blir minimal, ex om ett virus eller infektion uppstår. Utöver detta, för barn är det”kommentarer överflödiga”. Har skrivit mer om det här.

 

LCHF vid typ 1 diabetes

5 March, 2016

 

Sista tiden har varit diskussioner på många platser om LCHF vid typ 1 diabetes, där professionen tydligt varnat för riskerna, se här, här och här tio fallrapporter om barn sammanförda till ett, pga högre sekretess för barn men ändå för att påvisa hur det kan gå, men där förespråkare av dieten haft åsikter och ifrågasatt de som de facto vet vad som kan ske, på det mest aggressiva sättet. Det är givetvis helt okontroversiellt att vi ska lyssna på de som vet och inte personliga anekdoter.

Professionen vill vårt bästa. Majoriteten av de med typ 1 diabetes som äter LCHF råkar inte ut för Euglykemisk Ketoacidos, många klarar sig helt säkert från att bli insulinresistenta, vad sedan det mättade fettet gör på sikt liksom långsiktiga konsekvenser eventuellt är av att nyttja ketoner som huvudsakligt ”bränsle”, det vet vi inte. Men, att det finns en del med aggressiv, närmast militant retorik, som det fungerar bra för att äta LCHF trots typ 1 diabetes, kan inte väga tyngre än samlad erfarenhet och kunskap. Hur kan man inte ta in att professionen vill vårt bästa? Det är omöjligt att inte tro det handlar om affärsmässiga syften i grund och botten.

Det finns ingen magisk lösning. Typ 1 diabetes innebär en mängd risker på både kort och lång sikt. Vi vill minska dessa, inte öka. Att äta kolhydrater innebär inte per automatik högre värden, det innebär inte per automatik ett svängande blodsocker, detta kan man få oavsett kost. Kosten måste anpassas efter vad man klarar av, fyisiskt och psykiskt. Tänk om alla kunde lägga energin på att hjälpa oss som slåss för att alla ska ha de hjälpmedel som finns men få får? Att forskningen ska få in medel och hitta vad som orsakar typ 1 diabetes, och stoppa den? Bota oss? Men, detta är förstås ”Truman show”.

I alla diskussioner och i många råd till oss med typ 1 diabetes genomsyras dessa av den totala bristen på kunskap om sjukdomen. En sjukdom som vi 99,9% av tiden sköter själva, som är enormt energikrävande, allvarlig, dödlig, kronisk och obotlig. Det som missas helt från dessa förespråkare är den psykologiska aspekten. Typ 1 diabetes påverkar så mycket mer än många tror då den är alltid överhängande, hänsyn alltid måste tas till den först, vi kan göra det mesta men den ger vissa begränsningar, inte minst tydligt är detta för barn. I synnerhet barn med typ 1 diabetes vill inte vara annorlunda, de vill vara som alla andra. Här bara två exempel på detta. Detta en uppmärksammad studie från Karolinska Institutet från 2014, som påvisade tre gånger högre risk för självmord bland de med antingen typ 1 eller 2 diabetes än friska. ”Risken var särskilt hög hos de som fått sjukdomen före 40 års ålder, det vill säga diabetes typ 1”. Här en artikel från KI.

2015 kom denna, inte en studie utan en undersökning, därmed osäkerhetsfaktorer, men tillika inget nytt. De eventuellt oönskade variablerna torde gälla kontrollgruppen också, men oavsett intressant. Undersökningen är gjord i USA på 261 barn med T1D och 339 med T2D, och visar att 13% av barnen med typ 1 diabetes (fokus på detta då allt detta handlar om just T1D) visade tecken på depression att jämföra med 2,1% av friska. Dvs, trots osäkerhet i siffrorna vet vi som känner till typ 1 diabetes att den kan påverka enormt mycket psykiskt. Att försöka leva som andra barn är omöjligt, men att ge råd som tydligt begränsar barn med T1D än mer är så oerhört korkat. Rapporten är tyvärr låst men här en artikel om detta.

Varför LCHF vid typ 1 diabetes kan vara farligt, inte det samma som att det alltså blir problem för alla, men vilka risker som finns, har jag på min hemsida skrivit i detalj om, se här. Texten är komplicerad, särskilt mot slutet, men detta är komplext. Här finns både förklarat vad vi vet, vad som gäller särskilt för barn, men den korta varianten är; varför en del drabbas av Euglykemisk Ketoacidos vid LCHF vet vi inte exakt orsak till. Det finns åtminstone tre teorier som diskuterats (vilka jag nämner), alla är troliga och möjligen att det inträffar pga en kombination av dessa. Oavsett vad, kontentan är att risken för en Ketoacidos med bra blodsocker minskar om vederbörande inte äter för lite kolhydrater, och därigenom inte minskar sitt insulin för mycket. Så, igår kväll la Svensk Förening för Diabetologi, SFD, ut den rekommendation som professionen förhåller sig till idag. Ett E för energiprocent har fallit bort i texten men det är vad som avses, givetvis inte viktprocent. Likt alltid, diskutera individuell anpassning med din behandlande läkare. Först bild från Livsmedelsverket vad olika kaloribehov är på ett ungefär, för ex på vad detta innebär av kolhydrater, läs SFD´s artikel under bilden:

Kaloribehov SLV

Artikeln från SFD gällande vuxna T1D här.

 

 

Gällande barn är detta en bild ur Ragnar Hanås bok “Typ 1 diabetes hos barn, ungdomar och unga vuxna”. Ber om ursäkt för halvdålig kvalité, detta finns inte publikt dock:

 

FB_IMG_1438511099217

 

Artikeln från SFD från i morse gällande barn finner ni här. Observera. Rekommendationen om nivå av kolhydrater skall diskuteras med behandlande läkare, övertydlighet. Nivåer här är exempel på vad kroppens behov kan vara, och hur aktiv man är, och vad som då är nödvändigt. Att de i artikeln sedan definierar en miniminivå var det blir farligt handlar om att för litet intag av kolhydrater kan ge skenande ketoner, marginalen blir skör och det blir rysk roulette. Dvs, äter man 99 gram kolhydrater som barn med T1D kan det absolut fungera väl, men vill man tillsammans med barnets läkare och dietist av någon anledning minska från rekommendationen i SFD´s artikel ovan för barn, kanske pga samsjuklighet i annat, så är absolut rekommendation att inte understiga 100 g kolhydrater dagligen. Så de har en rekommendation vad som är rimligt, samt en absolut varning.

Sist men definitivt inte minst. IVO är en myndighet som en tid varit utsatt för en hel del kritik, huruvida den stämmer eller inte kan inte jag avgöra, däremot är det uppenbart att det i Sverige är alldeles för svårt att förmå IVO att öppna ett ärende och undersöka hur evidensbaserat eller direkt farligt en persons råd är, i synnerhet då det idag ges direkt eller indirekt medicinska råd från allehanda personer utan kunskap om de komplexa, allvarliga sjukdomarna som de faktiskt gör. Det kommer kosta liv, och då tänker jag inte på typ 1 diabetes allena. Felet är inte IVO´s endast, vi behöver en strängare lagstiftning. Det är åt h-vete för lätt att profitera på svårt sjuka människors bekostnad.

 

 

 

Det är väl bara att ta lite insulin då och då, så löser sig resten, eller?

24 February, 2016

Bilden ovan visar den mängd insulin jag tar dagligen, som håller mig vid liv. Detta är 23E, eller 0,23 ml. Motsvarande bild dök upp för länge sedan i USA, den visualiserar svårigheten, denna lilla mängd insulin skall nämligen matchas (ökas/minskas) mot mat, sömn, stress, aktivitetsnivå, ev virus/infektion, temperatur, mediciner etc etc. Och förhoppningsvis ge ett bra blodsocker. Det är upp till mig, och inte helt enkelt.

Finns många allvarliga sjukdomar, många ännu värre än typ 1 diabetes. Jag klagar inte för jag mår förträffligt, jag mår så bra i min typ 1 diabetes att jag knappt vågar säga det. Just detta är ett av skälen till att jag startat eget företag, många har inte samma situation utan har dagliga problem. Många har drabbats av komplikationer med ögon, njurar, neurologiska, hjärt- och kärlsjukdomar etc etc. Detta är en av de mörka sidorna med sjukdomen. Den andra är hur den drabbar barn. Typ 1 diabetes är en sjukdom som är väldig närvarande, absolut vartenda beslut man tar, varje dag, tas hänsyn till diabetesen först. Det måste vara så, utan undantag. Ett dåligt beslut kan inte ”bara” orsaka ett tillfälligt dåligt tillstånd, utan även i värsta fall leda till att jag dör. Både av lågt blodsocker och högt. Varje år sker ett antal dödsfall pga detta.

Jag har gjort en loggbok, under ett dygn, för att påvisa i alla fall lite av hur en dag och alla beslut kan se ut. Svårigheten består att verkligen komma ihåg att skriva upp allting, vilket förstås är omöjligt, t o m för ett kontrollfreak med bra minne som mig. Sedan hade det varit önskvärt att visa en dag när inte allt går vidare bra, vilket händer alla, och ibland ofta för en del. Av en mängd skäl. Problemet med det är, de dagarna är ”high chaparal” så att tänka på att komma ihåg att skriva ned vad som händer då är en utopi. Gissningsvis fick jag nedan med ca 80% av allt jag tankemässigt ägnade åt diabetesen den dagen, nedan är de tillfällen jag ägnade direkt åt diabetesen, dvs inte då jag gjorde annat och tänkte på sjukdomen i periferin sas. Liten ordlista till nedan:

Siffrorna i början av varje aktivitet är klockslag.
Bs=blodsocker. En frisk ligger oftast mln 4-8, kan ibland vara upp till ca 10. Målet för en typ 1 diabetiker är att försöka ligga där, vilket är omöjligt att göra konstant.
T1D = type 1 diabetic, typ 1 diabetiker.
Dextro=dextrosol, dvs ”medicin” vid lågt blodsocker.
E efter en siffra, ex 3E=tre enheter insulin, motsvarande 0,03 ml. Alla har olika stora doser, massor spelar in, jag har mkt låga doser jmf med många.
Pilarna=en ny typ av blodsockermätare, som genom att kontinuerligt mäta bs och med en avancerad programvara, gör antaganden vart bs är på väg och ger en hint om detta genom att visa trendpilar. Läs om den här.

 

 

20160222.

0357 Vaknar av sonen, eller lågt bs. Oklart. Bs är 3,1. Tar 2 dextro. Tar en stund att somna pga det låga värdets påverkan, läser mobilen utan att veta vad jag läser. Tog jag tillräckligt? Vågar jag somna? Jo, känns bra nu. Hans-T1D 0-1.
0719 vaknar, kollar bs. 3,3 var alltså för lite dextro inatt. Mår ok så avvaktar med dextro, kliver upp och gör frukost. Slår mig varför lågt inatt. Åt hamburgare på MAX tidigt, med bra utfall på bs, men middag kl 16.40 utan kvällsmål är knivigt, trots mäktig mat. Skit. Därför lite pressat inatt (se det röda på kurvan, det vill vi inte ha). Istället för 2-3E insulin tar jag just 2E, för att höja mig lite.
0827 Funkade planen? Ja, bs 5,2 med en pil snett uppåt. Bara det inte sticker för högt? Nädå, säkert lugnt.
0858 Bs 7,9 med pil snett uppåt. Fan. Det sprack. Eller? Avvakta och se ev korrigering med mer insulin om en stund.
0944 Ha! Hans-T1D 1-1. Bs 5,3 och pil rakt i sidled. La sig perfekt, enligt min plan. Puh.

Screenshot_2016-02-22-09-44-39

1113 Bs 3,8 och pil rakt i sidled, vad i h-vete?! Ok, ingen dextro ännu, väl? Mår ju bra, ligger nog någon tiondel över tror jag. Avvaktar. Snart lunch.
1204 4,7 och pil rakt i sidled. Den satt som en smäck, perfekt. Kom tillbaka utan dextro. Snart lunch.

Screenshot_2016-02-22-12-04-42

1244 Fastnade i jobb. Sen lunch. Bs 4,9 och pil rakt i sidled. Ok. Iväg och göra ärenden och äta lunch.
13.15 Sambon ringer. Hänt ett par saker.Måste fixa lite. F-n, inte käkat ännu, äter snabbt i Bromma blocks. Gyros med pommes och massa sås. Ibland måste man. Nej, jag är inte allergisk mot kolhydrater. Problemet nu är att hinna ta insulinet innan då maten innehåller mycket kolhydrater. Får bli vad det blir, dvs skyhög och sedan dipp nedåt. Tänker försöka mota det skyhöga så tar 8E vilket är mycket för mig.
1420 Mycket riktigt. 8,7 och pil snett uppåt. Märkligt ändå, trodde faktiskt på än högre? Måste följas upp.
1431 Där ser man! 7,5 och pil rakt i sidled. Lyckades fint med denna mat, eller?

Screenshot_2016-02-22-14-31-17

1456 Ja, ser ut så. Bs 7,9, pil rakt i sidled. Detta ca 1.45 efter måltiden, maten och insulinet har som mest verkan 2-3 timmar efter. Fast i mina oförutsedda ärenden. Allt under kontroll snart. Mot Solna, parkera bilen, gå till förskolan och hämta sonen.
1608 Hämtat sonen 15.45, i lekparken, bs 5,5. Ja, det funkade med andra ord. Hans-T1D 2-1. Leker ute. Går hem.

Screenshot_2016-02-22-16-08-57

1706 Börjar med middagen. Sonen ”hjälper” mig. Som alltid. Vegetarisk paj med broccoli och purjolök. Egen deg på grahamsmjöl, vetemjöl, smör och ett ägg. Väldigt god. Bs 4,9. Perfekt.

Screenshot_2016-02-22-17-07-04

1736 Den tog lite tid. Min assistent fördröjde den nog lite, inte klar. Hur ser det ut? Jodå, bs 5,3. Håller sig.
17.45 Äter. Massor. Tar 4E. Ooops. Lite för mycket för paj, gick lite fort där. Normalt 3E för mig men legat lite högt ett par dagar, astma eller virus höjt bs och doserna. Den lilla enheten insulin, dvs 0,01 ml för mycket eventuellt, ställer till det nu?
18.20 Än så länge finfint. 6,6, pil rakt i sidled.
1848 Nu då? 5,3 pil rakt i sidled. Oki, visste det, på väg att dippa, trots pil i sidled. En timme efter måltid och frågan är när, inte om, raset kommer?

Screenshot_2016-02-22-18-48-16

1910 Läggdags med sonen. Bs 4,1 pil snett nedåt. Där kom det. Hans- T1D 2-2. Tar tre dextro. Inte glömma ta med dem till sovrummet nu.
1944 Sista jag gör innan lampan släcks, kollar bs 5,0 pil rakt i sidled. Jahaja. Var inte mycket jag fick upp det. Var med andra ord på väg ordentligt ner. Den j-vla 0,01 ml alltså.
2028 Sonen somnat, mycket riktigt. Bs 4,1 och pil rakt i sidled. Tar två dextro.
2044 Ja, lite effekt. 4,3, pil rakt i sidled. Ok, aktivt insulin, trots mycket mat, detta kommer inte hålla. Kvällsmål gillar jag inte. Inte hungrig, men måste. Två rågrut med kaviar och ost, utan insulin.

Screenshot_2016-02-22-20-45-08

2130 Sådärja. 7,6, pil snett uppåt.

Screenshot_2016-02-22-21-30-41

2149 Bekräftar resultatet. 8,4, pil i sidled. Kan sova gott inatt. Troligen. Tar mina 11E Lantus (långtidsverkande insulin, varar 24 timmar). Hans-T1D 3-2. En extremt bra dag, även med mina mått. För mig ser dagarna oftast ut så här, för majoriteten av de med typ 1 diabetes inte. Jag klagar inte, även om jag av all tid sjukdomen tar kan komma på j-vligt mycket roligare saker jag hade kunnat göra istället. Ny dag snart, 0-0.

 

Totalt ätit ca 220 gram kolhydrater idag, snittar det inkl godis fre-lör. Tagit total 14E snabbverkande insulin, och 11E långtidsverkande. Totalt 25 vilket därmed var minst en för mycket. Jag har hög ämnesomsättning, är insulinkänslig och är väldigt aktiv. Ett par saker som spelar in. Jag skannade, dvs kollade blodsockret, 22 gånger på detta dygn. Jo, just det. Gjorde lite annat där emellan också. Typ jobbade med mitt företag. Och lite mer än så.

 

Jakten på det perfekta blodsockret

31 January, 2016

 

Alla vi med diabetes strävar efter att hålla blodsockret på en normal nivå, mellan ca 4-8. Det är fruktansvärt svårt, nästan ett omöjligt uppdrag utan bra hjälpmedel (vilket långt ifrån alla tyvärr får), men det är en nödvändig strävan. Inte för att svängningar orsakar komplikationer, vilket inte finns evidens för, utan för att man dels blir trött av berg-och-dalbana-svängningar, dels vill vi kapa toppar och undvika djupa bottnar för den akuta faran detta kan innebära.

Sorgligt nog späs myten om att alla friska konstant har ett normalt blodsocker om ca 5 mmol på av en del kostfanatiker med tvivelaktiga syften. Det är absolut sant att det ligger däromkring majoriteten av tiden, för en del, men inte som en konstant rak linje utan avvikelser och för alla människor. Tvärtom finns, även om det inte är välstuderat, ett par studier (se nedan) som visar att även om friska inte får hypoglykemier eller hyperglykemier i den utsträckning vi med diabetes får det, så varierar blodsockret ändå. Vi vet att motregulationen med främst insulin och glukagon, som justerar detta upp och ned, sker snabbt. Men vi vet även att friska har oscillerande insulinfrisättning, tänk pulsativ fast inte riktigt så. Likt allt varierar även detta.

Jag har sett många CGM-kurvor från friska över 1-2 dygn, igår i en Engelsk grupp jag är med i dök en man upp som testat sin Freestyle Libre under 2 veckor på en frisk. Personen har ätit och levt, enligt egen utsago, som en ”typisk Engelsman”. Dessa kurvor ser precis ut som alla andra jag tidigare sett, liksom de gör i studier. Snittet är bra, och ja, stor del av tiden ligger det bra, men inte en rak linje med konstant 5 mmol.
Flera reflektioner.

– Notera att blodsockret håller sig förhållandevis stabilt men att denna person ändå avviker vid flera tillfällen. Jul och möjligen lite ledighet eventuellt, men ändå inget unikt.
– Personen har som högst ca 11 mmol (mer om detta nedan).
– Nattetid varierar det inte så mycket, vilket ofta är fallet.
 

FB_IMG_1454231397750 FB_IMG_1454231404718

 

Än mer intressant förstås att titta på en av de studier som faktiskt finns med kontinuerlig kontroll av blodsockret på friska människor. Denna studie kom 2010, så den har ett par år på nacken, men tillika är det den största jag läst (80 friska personer), över en period om 12 veckor. Studien utfördes på tio platser i USA, Europa och Afrika. Personerna fick inte ha ett fastevärde över 5,4 mmol och de hade ett HbA1c i snitt om 5,2% DCCT, dvs 33,3 mmol.

Studien fann att i princip alla deltagare någon gång gick över 7,8 mmol i blodsockervärde, och mediantid som spenderas där var 26 minuter. Det intressanta med studien är att vi tidigare sett många komma över 7,8 mmol vid ett glukostoleranstest, men mängden glukos är då stor, i studien var det ”vanlig föda” som gav detta resultat. En av tio nådde så högt som 11 mmol, dvs vad som definieras som en gräns för diabetes, vilket en del av personerna absolut kan ha haft annalkande. Det är inte heller eftersträvansvärt att ligga på 11 mmol, diabetes eller ej, men detta visar att alla människor definitivt inte har konstant 5 mmol, i alla lägen. Studien här.

Om ett enskilt värde på 11 mmol, hos personer som aldrig visar sig utveckla diabetes, eventuellt har någon skadeverkan vet vi inte. Att kroniskt gå med förhöjda värden, dvs oupptäckt diabetes, vet vi dock kan vara skadligt på sikt. Mitt syfte med denna text är att försöka visa hur det ser ut hos friska, dvs alla vi med diabetes strävar efter att ligga på bra värden hela tiden. Jag själv är ett mycket stort kontrollfreak till exempel. Alla mål, behandling, hjälpmedel och regim av insulin, skall alltid diskuteras med behandlande läkare, och kost med dietist. Men snälla lyssna inte på de som hävdar att vi måste ligga konstant på 5 mmol och äta någon magisk kost som eventuellt möjliggör detta, vi måste ha rimliga mål och hur nå dit, kan ingen utomstående tala om för oss. Bara vi själv tillsammans med vår läkare. Det är en #skitsjukdom och ibland borde även vissa fanatiker som själva har diabetes och sprider skrämselpropaganda själva #öppnaögonen. Det är nog svårt att hantera sjukdomen utan skuldbeläggande eller tomma löften, det finns inga genvägar.