Category: Lågkolhydratkost

T1D kräver insulin

29 March, 2017

Rubriken låter inte som någon kärnfysik direkt, men det är än idag inte självklart för alla, inkluderat ett antal moderna länder med bra diabetesvård. För en månad sedan skrev jag om 15-åriga Alexandru Raditas tragiska öde i Calgary (1). Han dog efter år av misskötsel av hans typ 1 diabetes av hans föräldrar, och de dömdes i februari till livstids fängelse för överlagt mord. Det finns ett antal fall i världen som inträffat av lite olika skäl, men det gemensamma är att föräldrar/anhöriga gått ifrån traditionell behandling med insulin och på ett eller annat sätt vänt sjukvården ryggen.

För två år sedan skrev jag i ett par slutna facebookgrupper om det hemska ödet som drabbade 6-åriga Aidan Fenton i Australien. Aidan hade typ 1 diabetes, nydebuterad eller ej är lite olika uppgifter om. Hans mamma tog med honom på en veckas kurs i Paida Lajin med Hongchi Xiao, en kines som har någon form av ”slapping therapy”, ungefär smisk-/slagterapi. Döm själv i hans klipp, känsliga läsare varnas igen; 2.

Aidan förvägrades eller begränsades med insulin och mat under kursen, och han dog på ett hotellrum. Kursledaren Xiao greps kort efteråt men han släpptes då han inte kunde bindas som skyldig till att Aidan dog. Utredningen fortgick och har nu visat att föräldrarna och farmorn/mormorn har varit ”oaktsamma/försumliga” och de har alla tre häktats i Sydney sista tre veckorna misstänkta för dråp. De riskerar 25 års fängelse.

Xiao har inte upphört sin eriksgata, tvärtom. I november greps hans i UK efter att 71-åriga Danielle Carr-Gomm dött då hon deltog i hans kurs i Paida Lajin. Han släpptes mot borgen och det målet råder lite oklarheter kring men sägs i artikeln här inte ha tagits upp ännu; 3. Här en annan hemsk men bra artikel om Xiao från Washington Post för ett par veckor sedan; 4.

Det finns ett antal liknande fall från andra länder, olika alternativa metoder, dvs inga metoder alls då insulin är fullkomligt livsnödvändigt, där resultatet varit det samma – utsatta barn med tokiga föräldrar går en ofrånkomlig död till mötes. Detta fall fick ytterst lite uppmärksamhet för två år sedan, i Tjeckien. Artikeln som länkas till är numer låst före prenumeranter så tyvärr säger det inte mycket men i alla fall; 5. Här ett annat fall från Japan; 6. Detta fall fick stor uppmärksamhet för två år sedan. En mamma på Irland förvägrade sin 13-åriga dotter med typ 1 diabetes insulin. Efter att läkaren vittnat i domstol beordrades insättning av insulin mot mammans vilja. Hennes förklaring hade tidigare varit; ”I would rather want that my daughter dies at home than to give her insulin”. Artikel; 7

Allt detta är förstås extrema fall. Frågan är hur mycket liknande historier det finns som inte kommer fram? Inte minst från länder där mediala spridningen inte är samma. Värst är givetvis att barn far så illa att de dör pga sina sanslöst tokiga föräldrar och anhöriga, som de inte själva valt. Det som också är fruktansvärt hemskt är att typ 1 diabetes uppenbarligen inte tas på allvar. En del tror uppenbarligen det är en ”walk in the park”. Sensmoral är:

Typ 1 diabetes har varit en sjukdom med hög dödlighet och även barndödlighet. Den har inte blivit ett förkylningsvirus även om förutsättningarna förbättrats radikalt, den är fortsatt allvarlig. Skrev en del om detta nyligen, bl a här 8 och 9.
Märkligt att fortfarande behöva upprepa detta, 100 år efter att insulinet isolerades av Frederick Banting m fl. Insulinet har räddat livet på oräkneligt antal miljoner människor: insulin är inget gift utan ett av kroppens viktigaste hormoner.
Alla som proklamerar om en alternativ behandling, diet, naturläkemedel, magiska livsmedel etc, är ofta skrupelfria men har ett ansvar. De som känner sig träffade hävdar ibland att det är skillnad på att ex råda om kost vs galna alternativa behandlingar. Är det? Experimenterandet kan gå väl på kort sikt men ge oanade långsiktiga konsekvenser. Därför finns minimalt utrymme för laborerande och att testa gränserna.
Alternativ medicin som fungerar kallas medicin. Det finns skäl till att forskning sker. En del menar ibland att det går för långsamt att “anamma nya idéer”. Om råden för människor med sjukdomar ändrades för varje anekdot på nätet skulle det bli väldigt nyckfullt.
Typ 1 diabetes är påfrestande och frustrerande. Istället för att testa alternativ som inte kommer från sjukvården, kräv tekniska hjälpmedel och support. Byt mottagning om det inte fungerar. Men lyssna på legitimerad personal med kunskap om typ 1 diabetes gällande medicinska råd.
Anmäl alltid tveksamma företag/personer som profiterar på sjuka människor. Till IVO om behandling, Läkemedelsverket om läkemedel och personens/företagets hemmahörande kommun om livsmedel, exempelvis bygg- och miljöförvaltningen.
Den som tror att vi i Sverige ”är skyddade mot incidenter och här kommer inga barn utsättas eller behöva dö”, är tyvärr naiva. Inga barn under 15 år har här dött pga typ 1 diabetes på flera år, det är ingen garanti för att det aldrig kommer ske.
Att hävda att “människor har egen fri vilja” är ett underkänt svar anser jag. Jämför diskussionerna om övervikt, något helt annat förstås. Men det handlar mycket om att förändra miljön för att människor ska kunna ta bättre beslut med dåliga livsmedel/produkter. Det är precis samma sak här. För att undvika att sjuka människor blir sjukare och kanske dör måste en skärpt lagstiftning mot kvacksalveri till, att stoppa möjligheten för människor utan legitimation att ge medicinska råd. Om det sker dödsfall med barn som har typ 1 diabetes kommer många rasa och bli fullkomligt galna, det går att förhindra det.

#öppnaögonen

Referenser:

Ät ej LCHF med typ 1 diabetes

8 November, 2016

LCHF vid typ 1 diabetes – avrådan för femtielfte gången, garanterat inte sista.

Efter att Nyhetsmorgon i TV4 igår i ett inslag uppmärksammade en person med typ 1 diabetes, så gjorde de även, medvetet eller omedvetet, reklam för LCHF. Jag länkar inte till klippet som går att hitta om man vill. LCHF kan, som en av många dieter, fungera för friska och personer med typ 2 diabetes om man tänker till på vad man äter, för oss med typ 1 diabetes kan det vara fullkomligt livsfarligt. Se bild:

Fyra saker framförallt som är viktiga i sammanhanget:

1. Ofta framförs som argument från de som förespråkar LCHF som idogt försöker förmå hela världen att äta som dem att; “det fungerar för så många, hur stor är risken att drabbas av en ketoacidos”. Som jag skriver på bilden har de rätt. Problemet är att en ketoacidos är livshotande varje gång, vi vill undvika detta. Dessutom vet vi att trots ketoacidos med lycklig utgång kan det på sikt öka risken för förtida död, framförallt vid upprepade episoder. Vi vet inte exakt varför men det finns flera studier som ger belägg för detta. Senaste kom ifjol från Skottland, se abstrakt (1), samt artikeln återgiven på Dagens Diabetes (2).

2. Jag har tusentals gånger i slutna forum skrivit hur jag lider med de som inte mår bra med sin sjukdom, som inte får gehör eller den hjälp de behöver, som inte får hjälpmedel, alla som drabbas av komplikationer, inte minst alla barn med #skitsjukdomen, Det kan knappast finnas något tvivel om min inställning i detta. Däremot har jag svårt med retoriken att “vi med sjukdomen har inget eget ansvar alls”, utan att rikta det mot någon person. Jag kan ha fel, men min känsla är att denna inställning är vanligare bland de som äter LCHF och har typ 1 diabetes, att det är “sjukvårdens, Livsmedelsverkets, dietisternas, alla andras fel att vi inte tidigare lyckades”. Så här är det: ingen människa får ett HbA1c på 146 mmol, vilket motsvarar ungefär ett genomsnittligt blodsocker om 22 mmol, endast pga andra människor. Det är hemskt att vara i den situationen, och jag lider stort med de som mår så dåligt. Men det är fortsatt inte “alla andras fel allena”.

3. I förlängningen av ovanstående. Typ 1 diabetes är en komplex och allvarlig sjukdom där vi än idag, generellt, förlorar ett antal år i livslängd. Det blir sakta bättre, och komplikationer minskar. det betyder inte att det är bra. Rigid kontroll är oerhört svårt att ha, vilket avspeglas i att bara 19% av vuxna och 33% av barnen når under det av Socialstyrelsen fastställda behandlingsmålet om att ha ett HbA1c under 52 mmol. Det är långt ifrån bra, och många kämpar livet ur sig. Mitt i allt detta finns ändå hopp. 2014 publicerades VISS-studien från Linköpings universitet av professor Johnny Ludvigsson och professor Hans Arnqvist som rönte stor internationell uppmärksamhet. De följde 451 personer med typ 1 diabetes i 20 år, och kunde visa att inga allvarliga ögon- eller njurskador utvecklas hos patienter med ett genomsnittligt HbA1c-värde under perioden 60 mmol/mol. Idag når ca 44% av vuxna med typ 1 diabetes under 60 mmol i HbA1c, så det är inte alls bra, men det finns hopp, se här (3). Faktum är att det idag finns belägg för att om vi når detta mål och lyckas med det i 20 år så är risken väldigt liten att utveckla komplikationer över huvud taget, just gällande njurar och ögon.

4. Vi vill ses som friska. Vår strävan måste väl ändå vara att hela tiden få bättre hjälpmedel, att förbättra möjligheterna att kunna ha alla yrken, att säkerställa att vi kan inneha högre behörighet gällande körkort, att göra precis vad vi vill? Vi är inte där, personligen känner jag mig inte ett dugg sjuk men ja, vi har ett handikapp. Men att framställa det som att vi med typ 1 diabetes, som vissa gör, inte kan “äta kolhydrater och än mindre bakverk och chips”, det framställer oss som sjukare än vi är. Vad vi gör för prioriteringar är var och ens personliga val, och givetvis ska ingen människa äta skräpmat var och varannan dag. Men vi kan, likt en frisk, unna oss detta någon gång, med rigid kontroll. Se bild. Finns många saker som borde för alla engagerade vara viktigare än att förmå alla att äta en viss diet. Det är svårt att inte tro att det finns ekonomiska skäl bakom den ibland närmast militanta retoriken.

Högre krav måste ställas på media i deras rapportering kring alla allvarliga sjukdomar.

Nedan finns en del referenser till min blogg, min hemsida, professionens artiklar med varningar från i våras. Samtliga har jag publicerat många gånger.

Referenser:

1. http://www.abstractsonline.com/pp8/#!/3699/presentation/9060

2. http://dagensdiabetes.info/index.php/alla-senaste-nyheter/1953-ada-report-four-diabetic-ketoacidosis-episodes-triple-risk-of-early-deathwithin-5-years

3. http://liu.se/forskning/forskningsnyheter/1.608093?l=sv

4. http://www.diabethics.com/livsstil-halsa/2016/03/05/lchf-vid-typ-1-diabetes/

5. http://www.diabethics.com/diabetes/#7

6. http://www.dagensdiabetes.info/index.php/alla-senaste-nyheter/2152-normoglykemisk-ketoacidos-ett-allvarligt-tillstand-forekommer-bland-annat-som-biverkan-av-sglt-2-hamnare-och-lchf-vid-t1dm

7. Fiktiv fallrapport, tio fall som skett sammanförda till en av sekretesskäl; http://www.dagensdiabetes.info/index.php/alla-senaste-nyheter/2165-barn-med-typ-1-diabetes-8-5-ar-gammalt-och-lchf-kost-omhandertas-enligt-lvu

Ny “studie” LCHF vid typ 1 diabetes

31 March, 2016

Jag skriver i rubriken med citationstecken, tveksamt om detta kan kallas studie då dels antalet personer är tio totalt, inklusive en kontrollgrupp (hälften, 5 personer) och inte försökspersonerna kunnat följa direktiven som studien avsåg att studera. Men eftersom detta är en “het potatis” och Kostdoktorn naturligtvis gör en “cherry picking” så måste jag kommentera studien.

“Studien”, en RCT, är utförd i Wellington på Nya Zeeland och antalet personer är hela 5 + 5 (!!!), så i praktiken slutar den vara intressant redan där.

Deltagarna med typ 1 diabetes var i snitt 45 år och hade haft T1D mellan 8-36 år. Alla fick gå en kurs i kolhydraträkning men de som skulle äta LCHF med 50-75 gram kolhydrater per dag var separerade från kontrollgruppen. “Studien” pågick i 12 veckor och forskarna ville bl a studera HbA1c, blodfetter, bs-svängningar etc.

Data över deltagarnas energifördelning vid start samt efter 12 veckor syns här:

Flera saker är intressanta att titta på ovan, främst mängden kh för de som åt LCHF. De åt alltså 103 gram i snitt, inte enligt direktivet om 50-75 gram, vilket nämns i ”studien”, dock inte orsaken. Det kan antas ha varit för svårt att hålla den relativt låga nivån möjligen, om så väl känt att LCHF som kost de facto är uteslutande och för en del, inte alla, upplevs för extrem. Men nu spekulerar jag. Mängden 103 gram kolhydrater är även intressant ur ett energiperspektiv, totala kalorimängden var 1391 kcal vid slutet av studien för gruppen som åt LCHF, mängden kh motsvarar därmed ca 30E%, dvs vad SBU och Socialstyrelsen i sin ”Kost vid diabetes” definierar som ”måttlig lågkolhydratkost” och något LCHF-rörelsen ofta vänder sig mot är för mycket kolhydrater (se här).

Resultatet.

HbA1c förbättrades i gruppen som åt LCHF, liksom att mängden insulin minskade. De som åt LCHF gick ned 5 kg i vikt i snitt (inte helt konstigt med tanke på minskat kaloriintag från 1988 kcal – 1391 kcal per dag under 12 veckorsperioden) och förbättrade sitt blodtryck. En av de fem på LCHF rapporterade mindre illamående och en annan att hen blev lättirriterad. En inte helt oviktig aspekt är även, varför nämns inget alls om ketoner i en studie med LCHF, då man på LCHF befinner sig i ketos hela tiden? Mest intressant är detta. Bs-svängningar förbättrades inte i gruppen som åt LCHF, vilket är ohyggligt intressant då detta är LCHF-rörelsens främsta argument och hela förklaringsmodellen bygger på detta. Lite komiskt att forskarna i detta sammanhang måste nämna att studien de facto är liten, lite som en ursäkt, men inte när det gäller övriga fynd.

”Whilst matching rapid acting insulin to ingested carbohydrate intake is intuitively sensible, individuals are often inaccurate in their estimation of carbohydrate content of their food. This error is likely to be greater when carbohydrate intake is high. Therefore there is good reason to believe that restricting carbohydrate will enable more accurate estimates, matching of insulin doses and therefore reduced glucose variability. However this was not observed in the small sample in this study.”

En annan mycket intressant slutsats i studien är detta.

”The total daily insulin dose reduced significantly in the carbohydrate restricted group, but did not match that predicted by carbohydrate intake. This was elucidated in the qualitative interviews, where three participants reported that the insulin predicted by the amount of carbohydrate eaten, was not enough to control post-prandial blood glucose concentrations. For example, based on a pre-study carbohydrate to insulin ratio of 1 unit of insulin to 15 g carbohydrate, one participant was expected to require 2 units of insulin to match 30 g of carbohydrate in one meal. However in reality 10 units of insulin were required to achieve the same post prandial blood glucose concentration. This is not explained by ketosis, or an increase in saturated fat intake that may have caused insulin resistance. Whilst some of this variation may be due to inaccuracy in estimating carbohydrate content, a plausible explanation is that with carbohydrate restriction, gluconeogenesis from protein became a significant source of glucose. It may be that for those wishing to reduce carbohydrate intake, a protein to carbohydrate ratio will be relevant for determining insulin doses. Further research is required to understand this process, at what quantity of carbohydrate intake this occurs, and practically what advice could be given to patients who wish to follow a restricted carbohydrate diet to do so successfully.”

Det finns många studier som påvisat, likt forskarna nämner även här, att lägre intag av kolhydrater ger viss insulinresistens, olika mycket, likt allt. Forskarna bakom denna studie spekulerar istället i att glukoset som kommer direkt från kolhydrater blir för lågt och därmed påverkas glukoneogenesen, dvs den process i levern som ”tillverkar” glukos från i princip vad som helst men främst protein. Dvs att kroppen har ett större behov av glukos än vad som kan tillgodoses direkt av kolhydrater och kroppen blir beroende av processen i glukoneogensen. Deras slutsats diskuteras allt oftare sista åren, att vissa måste inte bara kolhydraträkna utan även diskontera fett och protein, särskilt vid reducerat intag av kolhydrater, för att matcha mängden insulin.

Sammanfattning.

Vi har en studie som är mikroskopisk med totalt 10 deltagare varav 5 ätit LCHF.
Av de 5 så kunde de inte följa direktiven om att äta 50-75 gram kolhydrater. Så de 100 gram de åt i snitt är vad professionen i Sverige nyligen gick ut och förtydligade är absolut miniminivå för en T1D, även om rek i själva verket är att äta mer, se här.
Flera fördelar med förbättrat HbA1c, minskade insulindoser, förbättrat blodtryck, inte försämrade blodfetter.
Nackdelar med icke minimerade bs-svängningar, att även om insulinmängden minskade så gjorde den inte det i relation till det minskade intaget av kolhydrater.
I mina ögon fullkomligt irrelevant studie men med tanke på den uppmärksamhet den fått i Sverige nödvändig att kommentera. En studie som inte borde kallas studie lyfts fram som en framgång och lite av en sensation närmast. Även om flera saker förbättrades så gjorde inte det som anses vara största nyttan med bs-svängningar, detta dessutom med en kost som knappt kan kallas LCHF.

Studien här.

I Sverige kommer med all sannolikhet inte en studie med LCHF vid typ 1 diabetes få etiskt godkännande. Det räcker inte om försökspersonerna går med en ketonmätare som mäter i realtid likt en CGM som mäter vävnadsglukos. Majoriteten som äter LCHF med typ 1 diabetes kommer aldrig drabbas av Euglykemisk Ketoacidos, men om så sker är det fara för vederbörandes liv och det finns inga garantier för en lycklig utgång. Vi vet inte på förhand vem som eventuellt kan drabbas av detta, vi vet inte exakt varför det sker men vi vet att minskat insulin och minskat intag av kolhydrater kan allena orsaka detta allvarliga och livsfarliga tillstånd. Att dessutom som T1D befinna sig i ketos med kroniskt förhöjda ketoner gör att marginalen blir minimal, ex om ett virus eller infektion uppstår. Utöver detta, för barn är det”kommentarer överflödiga”. Har skrivit mer om det här.