Glucagon som “nässpray”
Glukagon är ett blodsockerreglerande hormon som produceras av alfacellerna i bukspottkörteln. Även vi med diabetes, som saknar de nära angränsande betacellerna och insulinproduktion, har fungerande glukagonproduktion. Vad som dock tyvärr ofta sker efter många år med typ 1 diabetes är att kroppens försvarssystem blir försämrat vid hypoglykemier, låga blodsockervärden. Särskilt finns evidens för att denna motregulation försämras om man ofta ligger för pressat i sitt blodsocker.
Glukagonet frisätts vid behov och påverkar levern (och musklerna) att frisätta glykogen, som omvandlas till glukos omedelbart. En vuxen har ca 500 g glykogen lagrat (barn har procentuellt mindre i förhållande till kroppsstorlek och ålder), varav ca 100 g i levern. Denna “reserv” fylls på hela tiden då vi äter, och tas av vid träning/aktivitet, vid sjukdom och svårighet att inta föda, vid svält och även nattetid. Även då vi sover förbrukar vi faktiskt energi och under natten frisätts glykogen/glukos för att hålla blodsockret på en bra nivå.
Vid akuta hypoglykemier, väldigt låga blodsockervärden, kan vi med diabetes få förskrivet en Glucagonspruta, som hjälp att häva en känning. Att detta ska fungera bygger naturligtvis på att det finns glykogen lagrat och förråden inte är uttömda. Idag finns två likvärdiga produkter, från Novo Nordisk och Lilly, och de är definitivt inte gjorda för att kunna hanteras i den situation man behöver dem. Det är ett par moment, lite “pillrigt” och hjälp behövs definitivt av någon annan.
Locemia har utvecklat en mycket smidigare lösning, glucagon som “nässpray”. Flera positiva signaler har kommit om produkten och i höstas så förvärvade läkemedelsjätten Eli Lilly rättigheterna till produkten. Bra, visar deras tilltro till produkten och borgar för snabbare distribution ut på marknaden.
Nu i december har en större studie presenterats med 75 personer med typ 1 diabetes, mycket bra resultat. Skillnaden i tid att höja blodsockret var i snitt en differens på om 3 minuter. Viktigt att beakta är handhavandet som tog 16-26 sekunder för “nässprayen” mot 1.9-2.4 minuter för sprutan. Glucagon som “nässpray” behövs alltså i princip inga förberedelser alls för. Den biverkning som kan komma i form av illamående är tyvärr den samma oavsett typ av Glucagon.
Nu hoppas vi detta godkänns och snart finns på marknaden. Studien från Diabetes Care här.
Transplantation av insulinproducerande betaceller
Igår presenterades i Nature (en av världens största vetenskapliga tidskrifter) ny intressant forskning. Forskare vid University of California har framgångsrikt i lab konverterat fibroplast, en hudcell som finns i bindväven, till insulinproducerande betaceller. Dessa har på möss förhindrat dem att utveckla i försök framkallad diabetes. Möss är möss och inte människor, men oerhört intressant. Mer om detta nedan.
Problemet med dagens metoder av ö-cellstransplantation är tillgången på betaceller, som tas från donatorer. Dessutom innebär denna transplantation livslång medicinering med immunosuppressiva läkemedel (avstötningsmedel), vilket kan ge en del otrevliga biverkningar. Idag transplanteras därför endast personer med komplikationer av sin diabetes, och/eller har en väldigt svårinställd diabetes, exempelvis pga av annan samsjuklighet.
Det pågår ett flertal intressanta projekt i världen med att försöka finna ett botemedel för personer med typ 1 diabetes, de främsta försöken syftar till att tillföra nya insulinproducerande celler som inte förstörs av de antikroppar som en gång förstört våra egna. Flera andra problem återstår att lösa. Främst måste vi finna ett sätt som inte innebär att vi måste äta immunosuppressiva läkemedel, cellerna måste kunna syresättas för att överleva, att frisätta insulin likt en frisk, utan undantag, och inte minst även vara ekonomiskt hållbart. Det sistnämnda är naturligtvis inte ointressant, dels måste metoden vara kostnadseffektiv och inte behöva upprepas, i alla fall inte för frekvent.
Det som hittills är mest lovande som presumtivt bot mot typ 1 diabetes är försök med stamceller som görs. Stamcellsbehandling är inget nytt. Redan på 60-talet gjordes de första transplantationerna (benmärg), under åren har hänt mycket och för specifikt typ 1 diabetes sker ett antal spännande studier/försök, främst i Uppsala, vid Harvard och av företaget Viacyte i San Diego. Uppsala har presenterat ett antal spännande försök, dels experimentellt i lab med kombinationen neuronala stamceller i kombination med insulinproducerande celler: http://www.akademiska.se/press#/news/stamceller-i-kombination-med-oeceller-ny-behandling-vid-svaarkontrollerad-typ-1-diabetes-107106, men än mer intressant det försök de gjort på 20 nydebuterade patienter med typ 1 diabetes, med transplantation av mesenkymala stamceller: http://www.akademiska.se/sv/CoE/Typ1Diabetes/Startsida/Innehall/Betacellregenerativ-medicin/. Det mest lovande från Uppsala är dock det försök som sedan ca 1 år genomförts, där de transplanterar betaceller i en kapsel och patienten själv får fylla på syre med en produkt framtagen av Israeliska Beta O2. Uppsala är relativt långt fram i stamcellsforskningen inom diabetes och fungerar denna kapsel väl, är det oerhört intressant att framöver se utvidgade försök med stamceller i denna produkt. Läs mer från förra våren: http://www.akademiska.se/press#/news/ny-inkapslingsmetod-ska-minska-biverkningar-vid-oe-cellstransplantation-112289?utm_source=rss.
Professor Doug (Douglas) Melton vid Harvard, lite av en stjärna inom stamcellsforskningen (både 2007 och 2009 bland de 100 mest inflytelserika människorna i världen enligt TIME, bl a) presenterade i oktober 2014 extremt intressant forskning där de lyckats ta fram insulinproducerande betaceller från både embryonala stamceller men även sk inducerade pluripotenta stamceller, kroppsegna (läs mer från KI om stamceller här, observera att embryonala stamceller inte tas från foster utan från tidiga embryon som blivit över vid IVF behandling: http://ki.se/forskning/fakta-3-x-stamceller). Detta är det största som hänt diabetesforskningen på länge, och rörde upp mycket känslor och hopp hos många människor. Jag själv snappade upp nyheten direkt den kom från Harvard och Cell, och delade den friskt i forum för personer med diabetes, skickade den till diabetesförbundet, media och flera forskare. Detta omnämndes på många platser, inte bara i Sverige. Mycket lite har sipprat ut hur det går, annat än att de testar på apor i detta nu och avser testa på människor inom ett år cirka. Fördelen med de pluripotenta som är kroppsegna är att kroppen troligen inte stöter bort dem, men Doug Melton samarbetar med MIT Koch Institutes Daniel Andersson för att ta fram en kapsel som de troligen kommer testa med. En kapsel som då även ska skydda från antikroppar, kunna syresättas men frisätta insulin. Huruvida kapsel och immunosuppressiva läkemedel väl kommer behövas är oklart idag. Finns mycket bra artiklar, den som kom först är fortsatt en bra sammanfattning: http://harvardmagazine.com/2014/10/melton-creates-beta-cells.
Viacyte är ett företag i San Diego Kalifornien som med stöd av bl a JDRF (Världens största insamlingsorganisation för typ 1 diabetes) tagit fram celler från embryonala stamceller, inte lika ”färdiga” som Doug Meltons ovan, som producerar insulin omedelbart efter transplantation på möss, Viacytes tros ta ett par månader innan fullt fungerande. Viacyte har dock ett försprång då de sommaren 2014 av FDA fick godkänt för kliniska försök på 40 patienter, men har hittills implementerat det på 10. Detta försök är blott det tredje med embryonala stamceller som godkänts i USA och det sjätte i Världen. Viacyte har transplanterat en egenframtagen kapsel med mindre antal celler i fas 1, i fas 2 räknar de med att utvidga försöket att bli fullskaligt. Här deras egen FAQ: http://viacyte.com/clinical/faqs/, här en bra kort förklaring från Yoreka Science från sep 2015, där Viacyte omnämns: https://www.youtube.com/watch?v=Q6U5kf5ByNE, denna fick jag av dem vid kontakt hösten 2015, en presentation på 13 minuter av VD Paul Laikind från ett möte i oktober 2015: https://www.youtube.com/watch?v=_jDvPs4Txi8.
Vad man igår presenterade i Nature är forskare som förädlat en metod som upptäcktes för 10 år sedan. Den metod som forskarna nu använt är alltså mycket mer effektiv, sker i färre steg, och som tidigare lyckosamt använts för att omprogrammera hudceller till andra typer av celler, ex hjärt-, hjärn- och leverceller. Denna metod gör att de kan tillverka stort antal insulinproducerande celler snabbt. Vid transplantation på möss ses insulinfrisättning även 2 månader, vid borttagande av betacellerna på kemisk väg, så utvecklade mössen diabetes, dvs betacellerna har bevisligen skyddat mössen från diabetes. De framtagna betacellerna saknar en del som en frisk människas ö-celler har, bl a mesenkymala celler, endotelceller och nervceller. I framtiden avser forskarna att än mer efterlikna den mänskliga betacellen i sina försök. Läs mer här: http://www.nature.com/ncomms/2016/160106/ncomms10080/full/ncomms10080.html
Även en kort förklaring här från ScienceDaily: http://www.sciencedaily.com/releases/2016/01/160106091738.htm
Från försök på möss är steget förhållandevis långt till botemedel, det finns skäl till hopp. Många hinder kommer stötas på, forskarna kommer behöva gå två steg tillbaka flertalet gånger, dessutom är med all sannolikhet det avgörande att förstå varför vi väl får typ 1 diabetes för att kunna bota sjukdomen, vilket vi inte vet idag. Bra att det sker en ”kapplöpning” dock. Personligen hyser jag störst tilltro till Doug Meltons forskning, som också rönt mest uppmärksamhet, inte ”bara” från diabetesvärlden utan hans forskning kommer kunna användas på flera andra sjukdomar om det fungerar på människor. Vi kommer dock få vänta på ett botemedel om inte forskningen får in mer bidrag, här måste ett paradigmskifte till.
Typ 1 diabetes ökar bland barn och ungdomar i USA
En ny studie från USA visar på ökad prevalens med typ 1 diabetes bland barn och ungdomar i USA. Mellan 2002 och 2013 tros antalet personer med typ 1 diabetes mellan 0-18 år ökat med 53%. Osäkerhet finns pga att de i studien tittat på statistik från försäkringsbolag, alla är inte försäkrade, men var inte det 2002 heller å andra sidan. Prevalensen, dvs, hur många som de facto har typ 1 diabetes mellan 0-18 år (vid en viss tidpunkt), tros idag vara 2.33/1000 personer (jämfört med 1.48/1000 personer år 2002). Motsvarande siffra för Sverige är något osäker då inte alla barn och ungdomar finns i det nationella registret Swediabkids, om vi tittar på den statistik vi har är det 3.6/1000 personer, troligtvis högre i verkligheten med andra ord. Sverige har dubbelt så hög incidens idag som för 30 år sedan och sjukdomen ökar även här.
I USA rönte statistik i slutet av 2014 från CDC (Centre for Disease Control and Prevention) stor uppmärksamhet, som påvisade minskat antal personer med diabetes sista fem åren (2009 till 2014). Statistiken har ifrågasatts från flera håll. Denna nya studie visar att de siffrorna, som bl a ifrågasattes just pga att de inte separerade typ 1 och 2 diabetes, kan ha visat minskad prevalens tack vare att typ 2 diabetes minskar. Denna nya studie visar nämligen minskad prevalens med typ 2 diabetes hos barn och ungdomar efter år 2006. Flera organisationer har bett CDC separera siffrorna för typ 1 och 2 diabetes.
Alarmerande siffror från studien påvisar nästan tredubblad prevalens av diabetesnefropati (njurskada uppkommen pga diabetes) på 11 år i studien, från 1.2% till 3.4%. Detta är för typ 1 och 2 sammanslaget. Diabetesnefropati är i Sverige den allvarligaste komplikationen vid diabetes och svarar för både en stor del av den höga sjuklighet och dödlighet vi ser.
Forskningen inom särskilt typ 1 diabetes behöver medel, utvecklingen i flera länder är klart oroväckande och för att kunna bota de som har sjukdomen måste vi sannolikt först hitta svaret på varför man drabbas av typ 1 diabetes. Fler måste #öppnaögonen tack. Mer information
Smart insulin
Ett sk smart insulin är under utveckling i USA, med stöd av JDRF (Världens största insamlingsorganisation för typ 1 diabetes, från USA men har verksamhet i flera länder). Tros kunna testas på djur inom tre år. Otroligt häftigt om de får detta att fungera. Mer information
Försök att bromsa insjuknandet typ 1 diabetes
Ytterligare ett kliniskt försök godkänt av FDA i USA för att testa stoppa det autoimmuna angreppet hos nydebuterade typ 1 diabetiker, och ev återskapa insulinproducerande betaceller. Diabetes Research Institute i Miami har många intressanta projekt, inte minst deras transplantation med betaceller i en egen kapsel med intressant placering i omentum, detta är ett helt annat projekt av detta produktiva diabetescenter.
De kommer testa redan befintliga läkemedel, som visat sig ha bra effekt i andra studier avseende andra saker, men aldrig testats tillsammans och med detta syftet. Läkemedlen är: Thymoglobulin, Neulasta, Embrel, Proleukin and Bydureon. Professor Jay Skyler, ansvarig för studien, är en av Världens främsta forskare inom typ 1 diabetes (fn rankad som nr 2) och har i många år basat över den internationella TrialNET studien, han försöker få detta försök att delvis finansieras av TrialNET i detta nu. Bra att FDA snabbt godkänt detta, spännande att se hur det kommer fungera. Mer information
Noninvasiv blodsockermätare på gång
Spännande konkurrent till Freestyle Libre. GlucoWise är en noninvasiv glukosmonitor som mäter blodsockret genom huden utan att sticka för blod och som är under utveckling. Mätaren åtföljs med en App för smartphone som hjälper dig hålla koll. Kanske är GlucoWise redan på marknaden redan nästa år. Lite knapphändig information men intressant.
Mer information
Väl fungerande App för Android
Nu har jag använt LibreLink i 20 dagar, den app som Abbott tagit fram (CE-märkt) för Freestyle Libre och Android som släpps efter årsskiftet, som jag är en av ca 100 som testar. Den är helt fantastisk, bättre än förväntat. Det enda möjliga problemet jag sett hittills är att mobilen verkligen inte får vara på väg att vara urladdad om man åker iväg, då måste en back-up mätare tas med. Ett lyxproblem förvisso.
Appen har mkt bra funktioner, inte minst extremt intuitivt och tydligt gränssnitt, samt en finurlig delafunktion i botten av många vyer. Kan alltså dela via mail, sms mm. Lite bilder för nyfikna hur det ser ut, lägg inte för stor vikt vid siffror och värden.
Bild 1: Visar likt avläsaren värdet nu och sista 8 timmarna. Grönt = inom målområdet (som jag själv valt vara 3,9-9), orange = mindre avvikelse och rött = hypoglykemi/hyperglykemi. Trendpilen kommer av den algoritm som finns i appen som gör beräkningar av värdena och ger en hint vart det barkar, dessa har aldrig visat fel på 10 månader för mig (dessa finns i avläsaren också). Den lilla pilen i botten av det gröna fältet kan jag dra och flytta till tidigare avläsningar, så visas dessa värden, alt hålla fingret på någon av ”bollarna” som visar avläsningar i kurvan.
Bild 2: Kan se senaste 24 timmarna och tid i mitt målområde, senaste avläsningen, medelvärde sista 24 timmarna och hur lång tid det är kvar på sensorn.
Bild 3: Ambulatorisk glukosprofil, väldigt bra. Här kan jag för 7, 14, 30 eller 90 dagar direkt i avläsaren se medianvärde för perioden, det mörkgrå fältet visar 25:e till 75:e percentilen, dvs var 50% av mina värden ligger, det ljusgrå 10:e till 90:e percentilen motsvarande 80% av mina värden. Grymt bra för att se mönster.
Bild 4: Tid i målvärdesområdet. Som synes fyra färger för respektive kategori, och procentuell tid inom respektive område. En parantes för att föregå, jag ligger ganska pressat men jag upplever, likt många, att Libre visar lägre än det är. Dvs, mina 18% under 3,9 är för det första marginellt under detta, och vid kontrollmätningar kapillärt visas högre värden. Helt avgörande för att inte agera irrationellt är de fantastiska trendpilarna, dvs visar Libre 3,5 mmol, en pil snett uppåt, gör jag inget. Visas motsatt en pil nedåt, kollar jag i blodet och ofta ligger det värdet ca 15% högre. Så i praktiken ligger mina värden (detta för de 20 dagar jag använt appen) 87% av tiden inom mitt personliga målområde sas, jag har minskat hypoglykemier/hyperglykemier med Libre.
Bild 5: Händelser med hypoglykemier, antal och ung vid vilken tidpunkt dessa infaller.
Bild 6: Medelvärde för glukos, dagligt samt vid olika tidpunkter på dagen. Går att välja 7, 14, 30 och 90 dagar.
Bild 7: Uppskattat HbA1c. OBS! Glöm procenttalet som är DCCT, dvs vad idag USA använder (hänger kvar i UK också delvis, även om de bytt), se på värdet i mmol som är IFCC standard. Värdet är en ungefärlig beräkning, för mig har Libre visat lägre än det varit i praktiken i lab.
Bild 8: Sensoranvändning, mest intressant för mig är snitt för antal skanningar per dag, samt sensordata, dvs hur mkt av tiden finns data för. Det som saknas kan komma av att det gått mer än 8 timmar mellan avläsningarna, eller som i mitt fall, hade en sensor som lossnade. Det intressanta är, tidigare kollade jag kapillärt ca 10 ggr/dag, nu mkt oftare men det är inte stressigt, tvärtom. Att enkelt ha kontroll med minimal tidsåtgång gör att jag slappnar av mkt mer, inte minst agerar lite snabbare och kanske t o m proaktivt ibland, då jag ser trendpilen.
Protein avgörande för IBD-sjukdomar
Inte direkt diabetesrelaterat men indirekt. IBD är en grupp inflammatoriska mag- tarmsjukdomar som sägs vara autoimmuna. De vanligaste IBD är Ulcerös Kolit och Crohns sjukdom. Forskare knutna till Yale tros sig ha funnit att ett protein, IL-18, är avgörande i förloppet, och avser testa detta nu. Klart intressant för dessa jobbiga sjukdomar, hoppas de är något på spåret. Mer information
Ny form av stamcellsbehandling
Mycket intressant läsning. Diabetes Research Institute är onekligen flitiga, de har nu publicerat en liten studie där de transplanterat mesenkymala stamceller på typ 1 diabetiker. Detta är kroppsegna stamceller som är en slags “försvarscell”, tanken är att dessa ska bespara den produktion av insulin ex nydebuterade fortfarande har, men man tror även att de har viss reparerande förmåga av betaceller som gått förlorade.
I försöket har man som stöd även använt benmärgsceller. Patienterna har ej blivit insulinfria, men resultatet är ändå lovande. Artikeln är på annan plats låst, så här en kortare version.
Mesenkymala stamceller skrev jag om för över ett år sedan, där PO Carlsson i Uppsala har haft ett motsvarande lyckat, mindre försök. Detta försök ska inte på något sätt jmf med Viacyte och Doug Melton vid Harvard, men mkt lovande att det sker saker på fler platser, stamceller är hett. Mer information